Jag blir ledsen då Fredrik säger att det enda han minns hela tiden med barnen ända sedan de föddes är att de gnäller, grinar och bråkar. Tycker på någotvis att det är allt de andra han borde minnas...
Fredrik tycker att Linus bara gnäller och grinar konstant, att så fort man säger något till Linus så kommer det grin och gnäll. Det Fredrik Inte förstår är att Linus har nog det väldigt jobbigt med sig själv och att det är en sådan period i livet. Varför kan man inte vara glad över att vi har ett barn som inte bråkar och slåss? Utan att vi har en son som är otroligt mån om andra?
Jag vet att Linus gnäller och gråter när man säger till honom och sådan och om han Inge får vara först. Men jag kopplar bort hans gnällande då för han får vänta på sin tur osv. Jag ser alla de bra sidorna, de är dem jag väljer att minnas. Sedan pratar jag mer med Linus än "väljer" åt honom och det är väl därför det är bråk på ett annat sätt med mig och Linus.
Agnes 3 års trots är så ofantligt liten så den är knappt att räknas med, så jag förstår inte hur Fredrik kan få att hon låter och gnäller för det mesta?
Det är väl klart att barnen testar och om någon av oss har sagt ett svar de inte vill hörs då springer de till den andre och gråter ut och försöker få ett annat svar av den. De är väl smarta och kanske mamma eller pappa ger ett annat svar än den förste de frågade.
Sedan måste man komma ihåg att de faktiskt bara är 3 och 5 år, att de fortfarande är små barn. Och hur jobbigt är det inte för dem? Att ens stunden ska de vara så stora och duktiga på allt och den andra stunden är de små?

Nu behöver ni inte påpeka att jag borde säga det här till Fredrik för det har jag redan gjort. Och kanske är det lättare att läsa det än att prata om det genom att vi tycker lite olika om vissa saker.
Man ska fokusera på de positiva sakerna och inte de dåliga, prioritera de små i första hand på kvällen. Att görs middagstiden till något som man gör som familj, låter bli telefoner, datorer osv och sitta ner tillsammans och prata om dagen tillsammans. Eller bara prata och verkligen närvara tillsammans allihopa, att släppa jobbet en liten stund, att inte tänka på alla måsten hemma. Njuta av alla de små bra stunder så man inte tycker de små microskåpiska gnäll och bråk tiden tar över.
Barnens kärlek tillvarandra och deras skratt när de hittar på bus är oslagbart. Att höra dem gör att hjärtat smälter och att man blir alldeles varm, det är sånt man ska tänka på och ta fram när de är små monster. Allt blir så mycket lättare när man gör det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hipp hipp hurra!! Grattis på födelsedagen älskade Agnes!   ...

I lördags somnade min faster in. Det är så overkligt. Jag har svårt att förstå, finaste faster. Vila i frid. <3 ...

Idag somnade min farfar in. Det var på ett sätt väntat, sedan en kort tid tillbaka har han varit dålig så jag förberedde mig hela tiden för det här. Men ändå kändes det lika tungt som andra gånger när pappa ringde mig. Nu får farfar frid, han får tr...

Den här veckan var det inge så bra start på dagis för Agnes. Hon har varit ledsen varje dag och hon har inte velat gå dit. När jag har kommit för att hämta henne så har hon sprungit till mig och vill hem direkt. Jag tror att det har blivit fel för ...