Idag läste jag en sak där jag insåg hur mycket jag betyder, har betytt i livet för en person. Med risk att någon/några blir sårade tänker jag inte säga vem som jag betytt så mycket för.

Det kändes bra att veta, för den människan har betytt lika mycket för mig. Mina mesta minnen som är så starka bygger på samma minnen. Vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans och jag är glad att det är så. Jag vet att den människan kommer att finnas där i livet genom med mig, vid min sida och dessutom kommer den stanna där. Även om det är många mil mellan oss så spelar det inte någon roll. Vi är och kommer förbli samma människor och vi kommer inte att försvinna från varandra på något sätt.

Visst, emellan åt kanske vi inte pratar så där mycket med varandra. För att sedan prata nästan hela tiden med varandra.

Jag önskar nästan att skriva vem den här människan är, men eftersom jag inte har pratat med henne sedan hon skrev det där medelandet så vill jag inte göra det. 

Det som är med det hela är att jag har känt exakt likdant som hon känner nu, vart har tiden tagit vägen? Det som hände för 10 år sedan känns som det var nyss. Är det i någon form av kris man har hamnat i?

Varför känner vi som vi gör?

Är det så att alla andra verkligen har förändrats så mycket?

Jag känner att så många som står mig nära har blivit helt andra människor än bara för ett tag sedan, att de man känner så otroligt bra att man helt plötsligt inte alls känner dem. 

Är det jag som står kvar och stampar i samma spår hela livet? Fast man ändå inte står och trampar i samma spår.

Det är lite konstigt det där med hur man kan tycka och tänka likadant. Att man känner ungefär likadant vid samma tidpunk i livet.

Vilket hemskt humör min kära dotter har emellan åt! Oftast kommer det fram om hon har tagit en sak som hon inte får har och vi tar av den av henne, då skriker hon rakt ut det högsta hon kan och dessutom så blir hon så arg på oss. Men som tur är går det över lika fort som det kom. Tur Linus aldrig har haft det humöret!

Fredrik drog till Stockholm imorse, men jag tror han fick sova en timme längre än vad han brukar. Han kommer hem imorgon kväll någongång. 

Det gör väl mig inte så där hemskt mycket att han är borta, förutom att jag får hemskt långtråkigt och långa dagar. Att ta hand om barnen helt själv gör inget för de är oftast så snälla och lättsamma så det gör inget. Men på eftermiddagen/kvällen går tiden så otroligt sakta. Börjar jag dessutom bli så där trött fast barnen inte blir det då känns det som att tiden står helt stilla också!

En sak som jag har tänkt på och som kommer upp emellanåt när jag är hemma ensammen och kanske har en liten halv tung dag för man har haft tung natt osv. Det är att jag känner mig otroligt ensammen. Visst har jag vänner och famlij som jag kan vända mig till, men jag känner mig ensammen på något konstigt vis. Det började redan när jag fick Linus, när han hade sin jobbiga period när han verkligen inte sov ett skit och sen bara skrek på kvällen så man inte kunde göra något. Eller rättare sagt, jag orkade inte göra något. Orkade aldrig att göra mig i ordning och hälsa på någon. Därmot så var det ingen som kom och hälsade på mig heller just så det var väl jämt upp.

Men nu sen Agnes har kommit tittat ut i världen har känslan nästan blivit ännu mera. Kanske är det för att det är sällan någon kommer och hälsar på mig. Eller ens kollar om man ska hitta på något.

Jag vill inte hela tiden heller försöka skicka sms eller ringa utan jag vill också känna att någon ringer mig helt utan vidare också, vill inte ligga på för mycket för då känns de ändå som de inte vill vara med mig. Men just nu har det varit dåligt med sånt och då känner jag mig väl ännu mera ensammen.

Blir inte så mycket bättre heller när Fredrik måste jobba hela tiden också. Först är han nere på jobbet, sen jobbar han lite när han kommer hem. Sen åker han iväg och då när han kommer hem så är det sängdags.

Vore kanske skönt med lite semester.

Kanske har allt det här att göra med att jag inte har varit själv heller på så länge nu. Har inte varit själv ett dygn ännu, utan då har det varit massa hit och dit ändå. Inte bara varit jag och gjort det jag har velat. Den natten jag sov utan barnen sist då sov jag knappt något, då vaknade jag hela tiden av vana.

Ska väl försöka se om man kan få en natt eller två själv framöver. 

Synd bara att Fredrik inte kan ta hand om två barn och ett hushåll själv, annars hade jag kunnat lämnat dem med honom helt själv. :P

  Älskade barn, utan er är jag inte hel.

Det är så enkelt, idag har jag en dag som det känns som att allt går emot mig. Det är tur att man bara behöver titta på dem när de ser på mig med sina tindrande ögon så vet man att det är kärlek.

Linus och Agnes är mina älskade barn. Förstår inte hur det kan finnas sådan här kärlek egentligen? Det är ofattbart hur mycket de betyder.

Det är så underbart att se kärleken växa mellan dem varje dag också. Att de ser upp till varandra fast de är så små. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer fortsätta att vara den här kärleken mellan dem och att de alltid kommer finnas för varandra i vått och torrt. Att de vet att de alltid kan lita på varandra.

Jag älskar er

Imorse när vi hade gjort allt för att vakna till liv så åkte vi ut till Birsta en sväng, men vi gick inte på IKEA eller på Birsta City ens. Men det var så mycket annat runt omkring som vi var tvugna att handla. Vi var hemma tills det var dags att äta lite lunch, så vi åt det och sedan var vi ut en liten sväng.

Vi har haft 2 besök här idag också. Morbror Bengt kom förbi en liten sväng för han skulle hämta en skiva av Fredrik och nu för någon timme sedan så kom Maria. Hon hade med sig sånt där halkskydd som man lägger under mattorna. Vi köpte en matta in till köket och det blev lite halt där under. Men nu sitter den fast som tur är.

Annars har det inte hänt så där hemskt mycket idag ändå. Barnen har varit snälla och Linus var riktigt duktig ute i birsta! Inte ett enda bråk därute och det var bra tycker jag. Brukar kunna testa och prova lite och trotsa lite men idag var han hemskt snäll och dessutom kunde han gå och hålla mig i handen när vi gick på parkering.

Agnes, hon sov sig igenom det mesta besöket där ute. Som vanligt så säger hon inte så mycket.

När ska man räkna att ett barn tar ett första steg?

Är det när de ser att de går till ett bestämt mål, eller är det "reflex" flyttar foten framåt för att inte ramla?

Fredrik och jag har olika åsikter om detta  nämligen!

Jag anser att barn går sitt första steg när de verkligen tar steget frivilligt men han tycker att det är redan om de är för att de inte ska ramla..

Nu äntligen är barnen helt friska!!

Den där jobbiga natten hade antagligen en förklaring där det var några blåsor i hennes hals som ställde till det. Agnes var så dålig, hon rörde sig knappt under två dygn. Hon åt inte ens, ville inte ha välling heller så hon blev så slö så hon låg bara och tittade eller sov under dessa dygn. Det var riktigt hemskt att se lillfröken så dålig. Vi ringde VC runt 11 på morgonen och skulle ringa upp sen på eftermiddagen, de ringde tidigare och fick tid påengång att komma in med henne. Där hittade de blåsor fulla halsen på henne så vi fick order om att ge henne rätt kall välling eller glass åt henne. Lyckades få i henne välling från torsdag - söndag och måndag började hon äta igen. Inte så mycket men allt eftersom åt hon mer och mer och nu märks det att hon är som vanligt. Skriker om hon inte får något om man själv går och tuggar på något. Och sen är hon överallt och ingenstans igen, klättrar upp på soffan och sängarna överallt. Dock kommer hon inte alltid ner eftersom hon är lite feg så då sitter hon och skriker rakt ut, hon ropar inte på mig utan skriker bara aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah och så ska man hämta ner henne. 

Vi var upp till Ljungaverk och hälsade på Lena i lördags som var (en vecka sedan). Kom hem med en vagn därifrån också, köpte den av Martin med familj. 

Riktigt fin och bra vagn! Så nu kan jag kasta våran som håller på att rasa ihop och som vi har lagat någon gång nu men det blir likadant hela tiden. Var mysigt att vara där och mina  barn tyckte om det och Linus pratar fortfarande om att åka till Lena och hälsa på. Han berättar om också om att han var med henne och la på lite mera ved i pannan och att han fick en sticka i fingret då. Mysiga Linus som minns då allt.

Frida har fyllt år också. Men vi har inte firat henne ännu eftersom barnen har varit sjuka, sedan har hennes barn varit sjuka också så det kommer väl snart. :P

Fredrik fyllde år i tisdags också, han fick lite paket av mig och barnen när han kom hem ifrån jobbet. Tror han uppskattade det, men den riktiga paketet har inte riktigt dimpt ner i min brevlåda ännu. Håller alla tummar att den kommer på måndag för jag skulle ha haft den i fredags egentligen. Kanske inte blev riktigt postad i tid eller något sånt. 

Var upp till farfar idag och hjälpte till lite med att städa ut efter farmor. Var med lite dubbla känslor som man gjorde det. Kände mig mest i vägen för jag visste inte riktigt vad som skulle läggas var och så där. Vi har inte kastat något ännu utan bara sorterat ut allt, vad ska sparas, vad ska kastas, vad ska ges bort osv. 

Farfar bjöd på våfflor och sylt som han hade kokat! Var god sylt, fick med mig en slump hem också! 

Svängade förbi Matfors på vägen hem, fikade lite och surrade skit. Bengt hjälpte Fredrik att byta en lampa i bilen som har gått sönder för ett tag sedan. Så nu är det gjort och alla lampor lyser. Kan vara bra inför besiktningen att allt fungerar som det ska och så.

När vi skulle åka hem så fick jag söka reda på Linus, han var på nedervåningen med Robin och Mikaela. Linus satt och tittade på när Mikaela satt vid datorn och så började han att gråta när jag sa att vi skulle åka. Han ville inte åka hem sa han. Han kunde stanna där medan vi andra åkte hem, det gjorde inget sa han.

Känns bra att han trivs så bra hos andra så man vet att om något skulle hända så finns det dem han kan vara hos och trivas.

Agnes sa inget som vanligt utan tussade på med sitt bara, gick efter stolar och stod själv bara och lekte med något. Var väldigt intresserad att hålla koll på vad hunden gjorde. :)

Ska börja göra ordning barnen för natten nu. Återkommer nog förhoppningsvis med jämnare mellan rum framöver. :D

Kan tala om att denna natt var en natt från helvetet, Agnes hade det riktigt tungt. Vilket resulterade i att den här mamman också fick det jätte tungt och en ännu tyngre  dag.

Något störde Agnes inatt, hon grät och skrek hela natten när man la henne ner, fick hon sitta upp så kunde hon sova. Fick lösa det så att jag satt i soffan med henne, hon somnade men vaknade miljoner gånger men hon fick åtminstone lite sömn. Och hon gall skrek inte hela tiden utan hon gnällde och gnydde mest när vi satt så och sov. Jag däremot kunde inte alls sova utan somnade till men vaknade lite fort igen, rädd att tappa henne ner i golvet och dessutom väldigt oskönt att sitta som jag satt. Men vad gör man inte för sitt barn?

Den här förkylningen är inte att leka med!!

Linus då?

Han har sovit rätt okej inatt, har hört honom hosta ett par gånger men det har varit ganksa lugnt. Däremot så har han blött rätt mycket näsblod nu tidigt på morgonen/sent som bara den på natten. Vet inte riktigt när men det var blod på lakanet och fulla kudden. Vet inte om han har gjort det i sömnen eller om han har pillat i näsan så det började blöda och inte sa något till oss pga rädd för att få lite skäll för han har petat i näsan.

Nu väntar jag bara på att Fredrik ska sluta jobbet idag så man får lite hjälp. Barnen är inte så där hemskt trevliga nu pga all sömn brist och dessutom är mitt humör i botten och lite till för jag inte har sovit något. Känner att jag nästan är på väg att börja gråta hela tiden när de här två gnällisarna är i gång. Sen att de alltid måste reta varandra också så någon börjar gråta gör inte saken bättre!

Igår var iaf min stora syster och mamma på besök. Det var trevligt och barnen tyckte det var mysigt tror jag. Linus somnade sittande i soffan så mamma var snäll och la ner honom och bädda in honom i en filt. Han myste ner sig riktigt där och sov som en stock. Agnes somnade snällt när mamma la henne i sängen också. Tror min mor tyckte det var lite mysigt att de somnade så snällt på dagen där.

Bodil, vann typ hela tiden nästan när vi spelade kort. Tog alla mina poäng så jag förlorade hur stort som helst också.

Endast en enda gång jag lyckades vinna och det var bara på ren tur.

Nu ska jag ta och göra lite lunch åt gnällfisarna. Får se om de äter något. Justja,Linus åt en hel portion gröt igår till lunch. Blev så glad när han gjorde det, var längsedan han åt bra nu.

Nu är vi tillbaka. Däremot är vi inte alls pigga, barnen har legat i feber ett par dagar, nu  hostas det och snoras det mer än någonsin. Riktigt jobbigt är det emellan åt också för de blir rätt känsliga också. Retar varandra till max ska de också göra. Agnes är nog den värsta retstickan av dem två.

Fredrik har legat en hela vecka och han har knappt blivit bättre men han är på jobbet idag. Han har ju ingen feber kvar och den värsta halsontet har släppt säger han så jag tror honom. Kan skvallra att han har nästan varit "minst" när han har varit sjuk. (;

Jag har ändå klarat mig bäst än så länge, frös och hade lite feber men det tror jag nästan berodde på sömnbrist. För jag sov som en stock för Fredrik fick ta barnen och jag sov i tvrummet på en madrass. Sov hur hårt som helst, hörde inget alls och när jag vaknade så mådde jag bra!

Har haft en madrass i tvrummet och sovit där emellan åt med antingen Agnes eller Linus, beronde på vem som har haft mest feber, hostat mest eller så. Bättre att göra så i stället för att väcka alla hela tiden.

Har insett att det är mindre än 1 månad kvar tills Agnes fyller år. Tänk att hon ska fira sin första födelsedag snart! Förstår inte vart tiden har tagit vägen?

Det är mysigt att se hur mycket hon har utvecklats och hur står hon har blivit!

Känns underbart!

Skulle helst av allt vilja stänga av tiden en stund och bara ha det så här ett tag!

Linus, han har blivit större än någonsin, förstår inte att han har skjutit i höjden nu. Fast det känns bra ändå eftersom då kanske han inte blir så kort. :P

Han pratar mer än någonsin men han kan fortfarande inte säga R. Han sätter s eller t när han ska säga R. Lite lusitgt är det att höra när han försöker säga R.

Men det kommer väl rätt snart det också.

Nu ska jag och Linus krypa upp i soffan och mysa lite tillsammans bara han och jag när Agnes sover en sväng igen.

Hah glömde att skriva att jag har blivit moster igen. Frida som fick sitt sista barn nu, en liten pojke i lördags. :-)Annars då? Lena var och hälsade på oss en liten sväng igår. Det var mycket trevligt och det uppskattades! Har bestämt att vi ska ta och åka upp någon helg framöver nu snart och hälsa på henne.Idag har Linus åkt på feber. Han vaknade med huvuvärk och jag tyckte han kändes varm, feber kunde vi konstatera då när vi tog tempen på honom. Så idag har vi mest legat i soffan och titta på bompa. Linus sover sin andra sväng nu och det får han göra för det är bra att soba bort febern!!nu ska jag nog börja med middagen!