här hemma är det bara trots trots och åter trots. På hög nivå dessutom, nu handlar det inte bara om en liten stund utan det kan ta några timmar innan Linus inser att mamma faktiskt bestämmer och INTE tänker ge sig. Har aldrig någonsin träffat på något barn som är så fruktansvärt tjurig som Linus, sen att han blir så arg, skriker, bits, slåss, spakar och slänger allt och gärna han sig själv också är fruktansvärt jobbigt. Förstår inte vart det kommer ifrån?.. Hur kan det komma så mycket tjurighet och ilska från den lillakroppen.

Vet inte riktigt hur jag ska hantera allt heller, verkar aldrig hjälpa oavsett hur mycket jag skäller på honom. Ignorerar jag honom blir det något annat jävulskap jag får akta mig för. Vill inte ens tänka på hur det blir i tonåren om det här  humöret fortsätter.

Börjar bli mer och mer säker på att han inte har någon aning om vad han gör när han är som argast, det kan nämligen bara slå över och då på mindre en en halv sekund är han världens underbaraste och har nog ingen aning om vad han har gjort.

Men som vanligt när man försöker prata med någon om hur Linus är så verkar det "normalt". Allt är normalt, att han inte sover och får sina vredesutbrott och att han inte kan sitta still överhuvudtaget...

Behöver man ens nämna om man är glad om han lyckas sova en längre tid i streck utan att vakna?

Nu ska jag försöka klä på den unge herren och se om han vill lägga sig i vagnen en stund