Idag var jag iväg och kollade på dopklänning, la även handpenning på den. Det är nog många som tycker att jag kan ha samma klänning till Agnes som Linus hade men jag känner att de ska ha en var utifall de både får barn och kanske  vill döpa sina barn i klänningarna. Man vet aldrig och då vill jag att de ska slippa bråka om dem. (;

Och om jag känner att jag vill lägga ut pengar på det så gör jag det helt enkelt. Så hemsk fin klänning har jag hittat åt Agnes! Nu längtar jag till dopet!

Annars har det inte hänt så mycket den sista tiden här. Fredrik är inne på sin sista lediga vecka och det är med blandade känslor som jag har inför att han går tillbaka till sitt jobb. Det har varit både skönt och jobbigt att ha honom här hemma med mig i 8 veckor men det har nog mest underlättat genom att det är lite små kämpigt med två små barn emellanåt. Speciellt när båda två vill eller behöver ha olika saker och olika uppmärksamhet. Genom att jag inte kan dela på mig när jag har ammat så har det varit skönt att Fredrik kan gå in och ta Linus och vara med honom undertiden Agnes äter. Det går att vara ensam, det är inte så svårt men det underlättar fruktansvärt att vara 2. Men visst har det varit hemskt jobbigt emellan åt att vara 2 här hemma också, man går varandra på nerverna och känner att man aldrig får vara ensam det minsta. Jag behöver vara ensam emellanåt om det så bara är i några minuter. Det är skönt att bara vara jag. :)

Linus har nog kommit ur sin värsta 2 års trots nu. Det känns lite som att det har lättat dels för att han kan prata lite smått så han kan göra sig lite mera förstådd och dels så visar han mera vad han menar. Han är inte lika arg över minsta lilla sak heller utan nu kan han skita i det och gå vidare. Dessutom när hans ilska kommer så går de ofta över fortare. Kanske är det för att jag har blivit mera van det eller så kanske alla vi tacklar allt på ett annat sätt nu. Men det känns ändå som han är lite lugnare och man kan faktiskt ta med honom hem till folk utan att han river stället. Sen att han måste pilla på allt och springa precis hela tiden men det är en helt annan sak. Det är nog för att han faktiskt bara är en liten liten liten pojke på 2 år som det brinner i rumpan på! :)

Agnes går det framåt med, hon ligger aldrig stilla. Man kan inte lämna henne ensam i sängen längre för när hon ligger på magen försöker hon krypa iväg. Hon skjuter upp lillrumpan i vädret och knuffar på. Så det kanske inte är så där super länge kvar tills hon sticker iväg helt och hållet. Dessutom så ligger hon och snurrar på åt alla håll mest hela tiden och har sig. Suger på tårna och skriker när hon pratar är bland det bästa hon vet just nu. Hon är glad nästan jämt så när hon gråter blir man nästan förstörd för då  vet man att något är fel. 

Konstigt att det är så tvärtom jämfört när Linus var liten bebis. Det var nog för att han mest bara skrek på kvällarna och han var aldrig nöjd. Ont i magen hade lillstackarn tills han var rätt gammal. Känns så skönt att än så länge fungerar allt så bra med Agnes.

Har även haft tur att Linus är så snäll med Agnes som han är så han springer och hämtar nappen så fort hon blir ledsen, eller säger till mig att hon vill äta. (;

Men han har börjat lite smått att han ska försöka bära henne så man måste passa dem. Man vill inte direkt lämna Agnes ensam med Linus för då kommer han nog att lyfta upp henne helt själv. Är inte så säker att jag vill det riktigt ännu. :P

Pratade med Sofia idag, saknar henne hemskt mycket. Nästan så det är jobbigt. Sofia, Linus kan säga massa ord nu. Man förstår det mesta nu faktiskt...

Ska se om jag kan ringa nu snart igen så han kan prata med dig. Eller att vi tajmar det här med internet med varandra lite bättre. (;