inattt så vaknade linus bara två gånger!!!!!

förstå vad tårarna rann när jag insåga att klockan var 7:48 när han vaknade, han hade bara vaknat runt 01 och varit halvvaken i typ 20 min och så vid 3 för att få nappen och lite närhet.

jag känner mig helt oförskämt pigg idag.

jag törs inte hoppas på att det ska bli en sån här natt igen, okej, det kanske inte känns helt hundra toppen att vi behöve ha medicin till honom för att han ska sova.

han ska ju faktiskt kunna sova så länge utan medicin nu när han är så här stor.

men vad ska vi göra?

vi får fortsätta ge honom medicin ett tag till och sedan försöka utan ett par nätter och ta det sakta men säkert.

det är inte alls mycket han får, det är bara 5 ml och det är det absolut det minsta. vi får ge mera också men jag vill inte trycka i han hur mycket som helst för det är inte något jag är super stol över att ge honom  medicin.

jag vet att det är jätte många som tycker jag är dum och att jag kommer göra honom beroende och det är ju faktiskt så att små barn vaknar många gånger varje natt. men jag är inte ute att han ska sova en hel natt utan att vakna, utan det är för att han ska kunna sova mer än 3 timmar varje natt eller iaf 3 timmar sammanhängande också. Så att jag kan orka med att ta hand om honom på dagarna..

jag vill kunna ge honom det bästa och jag har inte förväntat mig att det skulle vara lätt med ett litet barn. Men att ha inte kunnat sova på flera månader har varit fruktansvärt hemskt.

om det har varit så  att han ändå har varit på halv bra humör när han har vaknat på nätterna så hade man kanske kunnat tagit det, men när han har skrikit och gråtit helt hysteriskt hela nätterna igenom så har man känt sig så hjälplös och när det har gått ut över fredriks jobb så är det inte hållbart längre.

jag är så otroligt glad att vi har fått den här hjälpen, att vi fick träffa någon som förstod och att agneta har hjälp oss. när det började så fick vi många förslag hur vi skulle göra och testa alla möjliga förslag och agneta ringde oss emellan åt och ville bara kolla hur det gick.

det var flera gånger som jag tänkte lämna linus och bara gå. att jag inte orkade något mera. flera gånger har man känt att man bara vill "slänga han i väggen". och att man har haft spärren att inte göra det är jag otroligt glad för.

men jag har skuldkänslor, ångest och ja jag ve tinte allt.

jag mår dåligt över att jag har känt som jag har gjort emellanåt, att det lilla oskyldiga livet kunde få mig att känns så är hemskt.

att jag har haft sånna tankegånger är otroligt ledsen över.

jag får försöka inse att det är "normalt" att känna så, när det är så här...

ne över till nåt annat, grattis till takida till rockbjörnen.

nu till att hänga lite tvätt