katta

27 januari 2009 12:14

Oj, jag lider med dig! För några år sen var jag tvungen att fatta samma beslut för min lilla Burmahona, hon var bara 1½ år. Det är verkligen inget lätt beslut för de är ju som vilken familjemedlem som helst och man sörjer dom något så otroligt! Men som det låter så har du nog inte något val och veterinärerna brukar veta vad de pratar om. Jobbigt bara att behöva ha ett datum som man bara går och gruvar sig för. Man skulle vilja att de fick somna in direkt när väl beslutet är fattat. Jag skulle vilja råda dig att prata med din veterinär om hur hon går tillväga. För mig blev det lite av en chock eftersom det gick så snabbt, jag hade trott och hade velat att hon skulle få en spruta så att hon först somnade stilla innan hon fick själva avlivningssprutan. Jag tror att de flesta gör så att de får somna först och det känns definitivt mycket värdigare men som sagt, ta ett prat med din veterinär om hur du vill ha det.
Stackars dig! Jag förstår om du gråter, men som sagt för hennes skull är det nog det bästa. Du får försöka göra hennes sista tid så bra som möjligt. *kramar*