Vilket hemskt humör min kära dotter har emellan åt! Oftast kommer det fram om hon har tagit en sak som hon inte får har och vi tar av den av henne, då skriker hon rakt ut det högsta hon kan och dessutom så blir hon så arg på oss. Men som tur är går det över lika fort som det kom. Tur Linus aldrig har haft det humöret!

Fredrik drog till Stockholm imorse, men jag tror han fick sova en timme längre än vad han brukar. Han kommer hem imorgon kväll någongång. 

Det gör väl mig inte så där hemskt mycket att han är borta, förutom att jag får hemskt långtråkigt och långa dagar. Att ta hand om barnen helt själv gör inget för de är oftast så snälla och lättsamma så det gör inget. Men på eftermiddagen/kvällen går tiden så otroligt sakta. Börjar jag dessutom bli så där trött fast barnen inte blir det då känns det som att tiden står helt stilla också!

En sak som jag har tänkt på och som kommer upp emellanåt när jag är hemma ensammen och kanske har en liten halv tung dag för man har haft tung natt osv. Det är att jag känner mig otroligt ensammen. Visst har jag vänner och famlij som jag kan vända mig till, men jag känner mig ensammen på något konstigt vis. Det började redan när jag fick Linus, när han hade sin jobbiga period när han verkligen inte sov ett skit och sen bara skrek på kvällen så man inte kunde göra något. Eller rättare sagt, jag orkade inte göra något. Orkade aldrig att göra mig i ordning och hälsa på någon. Därmot så var det ingen som kom och hälsade på mig heller just så det var väl jämt upp.

Men nu sen Agnes har kommit tittat ut i världen har känslan nästan blivit ännu mera. Kanske är det för att det är sällan någon kommer och hälsar på mig. Eller ens kollar om man ska hitta på något.

Jag vill inte hela tiden heller försöka skicka sms eller ringa utan jag vill också känna att någon ringer mig helt utan vidare också, vill inte ligga på för mycket för då känns de ändå som de inte vill vara med mig. Men just nu har det varit dåligt med sånt och då känner jag mig väl ännu mera ensammen.

Blir inte så mycket bättre heller när Fredrik måste jobba hela tiden också. Först är han nere på jobbet, sen jobbar han lite när han kommer hem. Sen åker han iväg och då när han kommer hem så är det sängdags.

Vore kanske skönt med lite semester.

Kanske har allt det här att göra med att jag inte har varit själv heller på så länge nu. Har inte varit själv ett dygn ännu, utan då har det varit massa hit och dit ändå. Inte bara varit jag och gjort det jag har velat. Den natten jag sov utan barnen sist då sov jag knappt något, då vaknade jag hela tiden av vana.

Ska väl försöka se om man kan få en natt eller två själv framöver. 

Synd bara att Fredrik inte kan ta hand om två barn och ett hushåll själv, annars hade jag kunnat lämnat dem med honom helt själv. :P