Men så tråkigt jag har haft de sista timmarna. Efter att jag hade bakat klart allt och städat undan har jag varit så rastlös. Har inte vetat vad jag ska göra för jag behöver inte passa upp någon eller kolla vad de bråkar om. Känns jätte konstigt, vad fördrev jag tiden med innan jag fick barn?

Kändes jätte konstigt, men ändå skönt på något vis.

Skulle kunna gå och lägga mig och sova någon timme men risken är då att jag inte somnar ikväll och det fungerar inte.

Just det! Det var så jag gjorde, jag sov bort mer än halva dagen och lite till. Sov konstant tror jag. Om det är så att jag någon gång i framtiden skaffar barnvakt över en helg, då ska jag vara vaken länge på kvällen och sova länge! Då ska jag inte känna stressen första natten utan bara njuta av sömnen. 

Har tagit fram födelsedagståget redan, det är för att jag ska komma ihåg att köpa ett litet ljus till det. Man får inte glömma bort sånt!

Hm, undra om man ska äta något idag? Käkade macka till frukost men sen har jag glömt att äta. Kände den lilla hungern komma nu och den lär växa till sig. Får laga till något tills Fredrik kommer hem. Får hoppas på att tåget inte är så sent bara. 

Kan ändå inte förstå att Agnes verkligen fyller 1 år imorgon. Att hon har funnits med oss i världen så länge. Kommer nog aldrig glömma den kvällen. Från första värken som kom så intensvit till 1,5 timme senare när hon kom ut. Fyfan vad jag var rädd. Hade ju 2 cm kvar av livmodertappen när jag kom upp och sen bara rasade allt och hon kom ut. Tänk om jag och Fredrik inte fått för oss att något var fel eftersom jag fick så sjukt ont i snittet. Hade vi hunnit med något då?

Har man förvärkar en hel dag eller ett par timmar så kanske man kan räkna ut att det ska komma ut en bebis ett par timmar senare. Men vi räknade fan inte med att det bara skulle ta 1,5 timme från första värken tills hon tittade ut.

Den där smärtan var inte att leka med. Men nu är det gjort. Mina förlossnignar har skrämt livet ur mig så det kommer inte komma en bebis till från mig iaf.

Tur man fick en flicka så man kan påminna sig själv hela tiden att man har en av varje! ;)

Älskar mina barn så det gör ont! Fina Linus och Agnes.

Hela helgen ska hon firas! 

Jaha, då börjar nedräkningen till lillfisens 1 års dag!  Kändes så otroligt konstigt igår kväll när Fredrik och jag låg och pratade om att hon blir hela 1 år. Vad har vi gjort under det här året?

Jag är så glad att jag är lyckliglottad att jag kan vara hemma till nästa sommar med henne, att få vara med henne under den här första tiden är helt makalöst. 

Barnen sov hos syster inatt och jag tror att de njöt som bara den. Jag hade inte svårt att somna igår iaf, utan jag tvärdäckade innan kl 23 och vaknade första gången straxt innan 07 och funderade varför det var så tyst. Kom på att ingen var hemma eftersom Fredrik har dragit till Stockholm för att jobba. Vände på mig och lyckades somna om och vaknade 09. Då klev jag upp och satte igång med allt jag ska göra. Har tagit en liten paus nu för jag var tvungen att äta lite frukost.

Idag ska jag baka lite, ska bli så underbart att jag inte måste passa ugnen konstant så inte någon av dem bränner sig. Utan att jag kan koncentrera mig på mitt. Hoppas det kommer något med posten idag, det vore bra. Annars är det imorgon det senast måste komma, ska komma idag men man vet ju aldrig.

Dags att göra sig i ordning och sätta lite fart! Det här går inte, dygnet har inte hur många timmar som helst!!

Tror inte jag kan beskriva i ord hur glad och tacksam jag är över att barnen trivs så otroligt mycket hos mina släktningar och att jag vet att jag kan lämna över dem om det är något som skulle hända oss. Fredrik och jag har pratat om vem det är som kommer att ta barnen om det händer något, men jag fick för mig att det är väl gudföräldrarna som ska ta det ansvaret? Eller har jag helt fel?

De ska väl iaf om inte annat se till att de hamnar hos rätt människor?...

Jag tror och hoppas att det blir hos Nillan de hamnar om det skulle vara så, har lite svårt att tänka mig att Jens ska kunna ta det ansvaret påengång! ;P

Han skulle nog klara det om han verkligen måste.. Men jag tror nog att han vill leva livet lite till innan det. Men nu ska det inte hända mig och Fredrik något alls!!! Så enkelt är det