Ligger och kan inte sova, ligger och funderar och tänker på allting.

Vad förändrat allt har blivit.

Vart är man på väg egentligen? Kommer det bli så där som man vill egentligen? Hur ska man få det att bli som det brukade?

Ibland funderar jag på att om jag ska skriva exakt precis som jag känner, eller ska man bara fortsätta skriva så ingen förstår?

Det som är det mest jobbiga är att det är på nätterna allt kommer, försöker ändå att inte tänka på allt men det gör man ju ändå. Är så less på att det ska vara så här, varför är det ingen som säger något?

Jag blir så less att folk bara pratar och pratar och sedan ändrar sig när allt kommer omkring, när allt är så där jobbigt och man blir trängd in i ett hörn ändrar sig de flesta helt plötsligt. Då kan de inte stå för vad som man har bestämt att man ska göra.

Jag tror inte att de flesta har det så här utan de flesta slipper intriger osv. Man ska kunna veta vilka man ska kunna lita på. Men jag borde bli van efter alla dessa år som man har levt. Visst, jag försöker att inte bry mig eller så säger jag att jag inte gör det men sedan så när nätterna kommer då är man fast igen. Då bryr man sig, då försöker man komma på lösningar hela tiden.

Har gråtit nu i natt igen. Har så ont i magen för det mesta och jag vet inte om jag orkar hålla den här fasaden hela tiden heller. Varför är jag den som ska tacka och ta emot och inte säga något?

Ska man alltid bara le och låtsas som att allt är som vanligt?

Varför kan man inte bara få säga att allt är skit emellan åt och att man inte ska behöva säga så mycket mera just då?