Nu är jag här igen, tankarna och funderingarna om allting. Känslan är inte där som den brukar vara. Tror det är för det är så mycket känslor som kommit fram som borde stuvas undan och komma fram när jag kan göra något åt det. Sakerna ligger inte i mina händer, det är andra som har bestämt och det går inte att ändra beslutet.
Jag hoppas att det ändras snart så man slipper fundera och tänka hela tiden.
Jag kan inte svara på frågorna och funderingarna Linus har. Vad ska jag säga? Att h*n & h*n har ställt till det att det är så här? Det är så komplicerat alltid om den här situationen så jag vet inget ens.
Mamma, varför kommer aldrig h*n med dem och hälsar på mig?..
Vad svarar man till honom när man inte själv vet. Har svarat jag vet inte så många gånger så Linus säger att man ska inte svara jag vet inte för man vet faktiskt.
Jag saknar de små så hemskt mycket... Saknar h*n också på ett vis, men ändå är det skönt att slippa behöva förklara för människor som frågar, slippa behöva försvara mig om saker som jag inte riktigt vet.
Blodet är inte tjockare än vatten i vissa fall.
Det hade gått nästan 1 år sedan jag träffade människan, jag hade accepterat och stuvat undan de där känslorna. Men efter att träffar h*n igen så finns de trista känslorna där, saknaden och den största frågan som jag aldrig kommer få svar på då lögnerna ändrades hela tiden . Hur kunde man tillåta sig själv att gå så långt?...
Jag är så arg och sårad, jag tänker på de små. Hur blir deras jul egentligen?
1 enda dag på några futtiga timmar som hela deras släkt ska träffa dem. Hur kommer det bli för dem egentligen?..

Det är tur att jag har så fina människor runt mig dessa dagar så jag kommer slippa fundera. Ska få se glädjen och lyckan i mina alldeles egna två små när vi ska vara med nära och kära!! Det kommer bli underbart!! <3
En bonus är att bästa älskade Fredrik är lång ledig och hemma med oss innan han börjar sitt nya jobb!