Jaha, då kör vi en ny vecka då!

Nya tag och nya utmaningar? Det är väl så det brukar vara. Däremot så tror jag inte direkt det kommer bli nya utmaningar här hemma utan det lär bli samma som vanligt. (:

Idag är det måndag, det betyder att vi ska iväg och veckohandla igen. Sedan så har jag tvättstugan kl 17 också. Det får inte glömmas den här gången eftersom det är så mycket som ska tvättas.

Sedan ska ska det tas några beslut här i veckan också om hur vi ska göra med massa saker. En av dessa är den här satans tvättmaskien vi har hemma. Ska vi se om det fungerar igen eller ska vi bara köra skiten till tippen. Ska vi köpa en ny eller ska vi bara tvätta i tvättstugan?

Sen är det endel privata saker också som jag inte kan skriva här får då kommer det antagligen ta hus i helvete bland några nära till mig. Men jag måste fundera, det lär märkas vilket beslut jag tar.

Har inget att göra nu heller. Bara gå och vänta tills klockan närma sig middags tid så jag kan laga maten. Sen tvättstugan! Blir smått galen på att inte ha något att göra, funderar på att dammsuga lite bara för att. Vet att det inte behövs men vad ska jag annars göra?

Agnes sover och Linus tänkte nog sova lite middag också tror jag. Ser så ut för han sitter och nickar i soffan. Men det är väl inte så där super konstigt heller  eftersom han fick för sig att det var morgon runt 05 idag! Tokiga unge!!

  Linus visar Agnes hur man ska läsa i hennes bok som hon fick av honom på hennes födelsedag!

Vi började fredagen med att väcka Agnes, vi kröp upp i sängen allihopa och sjung och delade ut presenter till henne. Linus var snäll och visade henne hur man skulle öppna dem eftersom hon inte är så där hemskt intresserad av att öppna paket ännu. (;

Sedan blev det frukost och massa mys.

Vi gjorde tårtan och sedan inväntade vi mamma, Bodil, Fatima, Danne, Ing-Mari, Elin, Mormor och Nillan som fick komma och fira henne på dagen.

När de hade gått så hann vi precis äta middag innan Maria, Johan, Jens, Ebba och Anita kom för att fira Agnes.

Blev mera tårtätning och presentöppning då!

Agnes fick otroligt fina kläder och en jätte söt docka. Dockan vägrar hon släppa och blir helt galen och skriker när vi tar den av henne. (=

Lördag var det dags för nästa. Då kom Veronica med Noel, Johanna, Micke och så kom Kalle när han hade slutat jobbet.

Linus och Noel lekte på precis så där som pojkar ska göra! De var snälla och höll sams hela tiden också! :D

Agnes var med en sväng men det blev så mycket så hon la sig och sov en liten sväng också.

Vi lyckades iaf göra den finaste tårtan tills då som tur var! :D

Är det nu jag ska skriva att Agnes tog sina första steg då också!!!!

Varken jag eller Fredrik hann se det men Veronica, Johanna och Micke såg det!

Men vi hann se hennes steg innan dagen var slut också så det var ju tur det. (;

Nu väntar en ny vecka och vi vet inte riktigt vad vi ska göra då.

Ska väl ta en middag eller så med Sara och Pierre också för tyvärr kunde de inte komma i lördags. Men det är sånt som händer. (=

Grattis älskade flicka på 1 års dagen!

Idag är det Agnes dag!

Hon fyller 1 år och det ska vi fira med tårta och paket!

Men så tråkigt jag har haft de sista timmarna. Efter att jag hade bakat klart allt och städat undan har jag varit så rastlös. Har inte vetat vad jag ska göra för jag behöver inte passa upp någon eller kolla vad de bråkar om. Känns jätte konstigt, vad fördrev jag tiden med innan jag fick barn?

Kändes jätte konstigt, men ändå skönt på något vis.

Skulle kunna gå och lägga mig och sova någon timme men risken är då att jag inte somnar ikväll och det fungerar inte.

Just det! Det var så jag gjorde, jag sov bort mer än halva dagen och lite till. Sov konstant tror jag. Om det är så att jag någon gång i framtiden skaffar barnvakt över en helg, då ska jag vara vaken länge på kvällen och sova länge! Då ska jag inte känna stressen första natten utan bara njuta av sömnen. 

Har tagit fram födelsedagståget redan, det är för att jag ska komma ihåg att köpa ett litet ljus till det. Man får inte glömma bort sånt!

Hm, undra om man ska äta något idag? Käkade macka till frukost men sen har jag glömt att äta. Kände den lilla hungern komma nu och den lär växa till sig. Får laga till något tills Fredrik kommer hem. Får hoppas på att tåget inte är så sent bara. 

Kan ändå inte förstå att Agnes verkligen fyller 1 år imorgon. Att hon har funnits med oss i världen så länge. Kommer nog aldrig glömma den kvällen. Från första värken som kom så intensvit till 1,5 timme senare när hon kom ut. Fyfan vad jag var rädd. Hade ju 2 cm kvar av livmodertappen när jag kom upp och sen bara rasade allt och hon kom ut. Tänk om jag och Fredrik inte fått för oss att något var fel eftersom jag fick så sjukt ont i snittet. Hade vi hunnit med något då?

Har man förvärkar en hel dag eller ett par timmar så kanske man kan räkna ut att det ska komma ut en bebis ett par timmar senare. Men vi räknade fan inte med att det bara skulle ta 1,5 timme från första värken tills hon tittade ut.

Den där smärtan var inte att leka med. Men nu är det gjort. Mina förlossnignar har skrämt livet ur mig så det kommer inte komma en bebis till från mig iaf.

Tur man fick en flicka så man kan påminna sig själv hela tiden att man har en av varje! ;)

Älskar mina barn så det gör ont! Fina Linus och Agnes.

Hela helgen ska hon firas! 

Jaha, då börjar nedräkningen till lillfisens 1 års dag!  Kändes så otroligt konstigt igår kväll när Fredrik och jag låg och pratade om att hon blir hela 1 år. Vad har vi gjort under det här året?

Jag är så glad att jag är lyckliglottad att jag kan vara hemma till nästa sommar med henne, att få vara med henne under den här första tiden är helt makalöst. 

Barnen sov hos syster inatt och jag tror att de njöt som bara den. Jag hade inte svårt att somna igår iaf, utan jag tvärdäckade innan kl 23 och vaknade första gången straxt innan 07 och funderade varför det var så tyst. Kom på att ingen var hemma eftersom Fredrik har dragit till Stockholm för att jobba. Vände på mig och lyckades somna om och vaknade 09. Då klev jag upp och satte igång med allt jag ska göra. Har tagit en liten paus nu för jag var tvungen att äta lite frukost.

Idag ska jag baka lite, ska bli så underbart att jag inte måste passa ugnen konstant så inte någon av dem bränner sig. Utan att jag kan koncentrera mig på mitt. Hoppas det kommer något med posten idag, det vore bra. Annars är det imorgon det senast måste komma, ska komma idag men man vet ju aldrig.

Dags att göra sig i ordning och sätta lite fart! Det här går inte, dygnet har inte hur många timmar som helst!!

Tror inte jag kan beskriva i ord hur glad och tacksam jag är över att barnen trivs så otroligt mycket hos mina släktningar och att jag vet att jag kan lämna över dem om det är något som skulle hända oss. Fredrik och jag har pratat om vem det är som kommer att ta barnen om det händer något, men jag fick för mig att det är väl gudföräldrarna som ska ta det ansvaret? Eller har jag helt fel?

De ska väl iaf om inte annat se till att de hamnar hos rätt människor?...

Jag tror och hoppas att det blir hos Nillan de hamnar om det skulle vara så, har lite svårt att tänka mig att Jens ska kunna ta det ansvaret påengång! ;P

Han skulle nog klara det om han verkligen måste.. Men jag tror nog att han vill leva livet lite till innan det. Men nu ska det inte hända mig och Fredrik något alls!!! Så enkelt är det

Idag fick barnen vara hemma hos sin älskade moster. Eller de var aldrig där hemma utan de var ute i några timmar och lekte med henne och med Fatima. Det uppskattades otroligt mycket från alla håll tror jag.

Annars har det inte hänt så där hemskt mycket här hemma faktiskt. Vi gör inte så där mycket olika saker utan dagarna bara rullar på utan något speciellt händer. Barnen sköter sig för det mesta nu så det är underbart!

Denna månads tjejvecka är näst intill över också, har knappt haft ont!! Det är sjukt vad olika det är varje gång. 

Var ut till Birsta helgen och köpte presenter till Agnes också. Så nu har vi nog köpt allt vi ska till henne. Blir inte så där överdrivet mycket utan det var mest saker hon behöver. Eller kanske får nytta av i alla fall.

Linus räknar ner dagarna tills han fyller år också, han har sten koll på att Agnes fyller år på fredag. Sedan är det flera dagar och då fyller jag år och sen flera dagar till och då är det hans dag!!

De senaste dagarna har dessutom känts mycket lätt med allting. 

Räknar ner dagarna nu tills lillgumman blir hela 1 år!

Ligger och kan inte sova, ligger och funderar och tänker på allting.

Vad förändrat allt har blivit.

Vart är man på väg egentligen? Kommer det bli så där som man vill egentligen? Hur ska man få det att bli som det brukade?

Ibland funderar jag på att om jag ska skriva exakt precis som jag känner, eller ska man bara fortsätta skriva så ingen förstår?

Det som är det mest jobbiga är att det är på nätterna allt kommer, försöker ändå att inte tänka på allt men det gör man ju ändå. Är så less på att det ska vara så här, varför är det ingen som säger något?

Jag blir så less att folk bara pratar och pratar och sedan ändrar sig när allt kommer omkring, när allt är så där jobbigt och man blir trängd in i ett hörn ändrar sig de flesta helt plötsligt. Då kan de inte stå för vad som man har bestämt att man ska göra.

Jag tror inte att de flesta har det så här utan de flesta slipper intriger osv. Man ska kunna veta vilka man ska kunna lita på. Men jag borde bli van efter alla dessa år som man har levt. Visst, jag försöker att inte bry mig eller så säger jag att jag inte gör det men sedan så när nätterna kommer då är man fast igen. Då bryr man sig, då försöker man komma på lösningar hela tiden.

Har gråtit nu i natt igen. Har så ont i magen för det mesta och jag vet inte om jag orkar hålla den här fasaden hela tiden heller. Varför är jag den som ska tacka och ta emot och inte säga något?

Ska man alltid bara le och låtsas som att allt är som vanligt?

Varför kan man inte bara få säga att allt är skit emellan åt och att man inte ska behöva säga så mycket mera just då?

Idag läste jag en sak där jag insåg hur mycket jag betyder, har betytt i livet för en person. Med risk att någon/några blir sårade tänker jag inte säga vem som jag betytt så mycket för.

Det kändes bra att veta, för den människan har betytt lika mycket för mig. Mina mesta minnen som är så starka bygger på samma minnen. Vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans och jag är glad att det är så. Jag vet att den människan kommer att finnas där i livet genom med mig, vid min sida och dessutom kommer den stanna där. Även om det är många mil mellan oss så spelar det inte någon roll. Vi är och kommer förbli samma människor och vi kommer inte att försvinna från varandra på något sätt.

Visst, emellan åt kanske vi inte pratar så där mycket med varandra. För att sedan prata nästan hela tiden med varandra.

Jag önskar nästan att skriva vem den här människan är, men eftersom jag inte har pratat med henne sedan hon skrev det där medelandet så vill jag inte göra det. 

Det som är med det hela är att jag har känt exakt likdant som hon känner nu, vart har tiden tagit vägen? Det som hände för 10 år sedan känns som det var nyss. Är det i någon form av kris man har hamnat i?

Varför känner vi som vi gör?

Är det så att alla andra verkligen har förändrats så mycket?

Jag känner att så många som står mig nära har blivit helt andra människor än bara för ett tag sedan, att de man känner så otroligt bra att man helt plötsligt inte alls känner dem. 

Är det jag som står kvar och stampar i samma spår hela livet? Fast man ändå inte står och trampar i samma spår.

Det är lite konstigt det där med hur man kan tycka och tänka likadant. Att man känner ungefär likadant vid samma tidpunk i livet.