jag blir ledsen, irriterad, besviken och arg...

hur svårt kan det vara att förstå?

varför är det alltid så?

du säger massa saker och så är jag så jävla dum och snäll så jag tror på dig..

sen kommer det fram iaf att det inte är så iaf..

 visst det kan vara så, vi låter det vara så, det är enklast..

jag gråter fan varje dag mer eller mindre nu, hur mkt skit ska jag behöva ta egentligen?..

är det inte en sak, eller när en sak känns bra, ja då kommer nästa sak och jag blir fan tokig när människor ska lägga sig i och speciellt när de inte tro att man inte kan nåt, menar, fan jag är 26 år gammal snart, jag har bott hemifrån när jag sen jag var 16, jag har lixom lärt mig att leva... och har jag klarat mig bra hittills så kommer jag nog kunna fortsätta att klara mig bra helt själv.

jag kan gå min egen väg, jag behöver inte följa andras fotsteg.

jag tänker stå på mig nu, jag vet att jag har rätt i det jag känner och tycker och ingen kan ta ifrån mig det. så enkelt är det.

baaah jag blir galen 

igår var vi iväg till sara och käkade smörgåstårta!

jag åkte med veronica istf med saras stora syster (=

det var riktigt trevligt, skrattade rätt bra också :D

sen var fredrik och jag iväg och kollade på tvillingvagnen åt syrran, så vi köpte den och sen åkte vi och lämnade den hemma hos henne..

 sen åkte vi hem och käkade och jag la mig och tittade på tvn med fredrik satt framför datorn..

åååh jag vet en sak!!! det är så rooooooligt!!! jag blev så glad!!!!! :D

kanske kan skvallra lite framöver (;