Det har knappt varit någon sömn på hela helgen. Linus har vägrat sovit, skrikit och fått panik när man har försökt få honom att somna om.

Så imorse kl 8 ringde vi till våran nya bvctant Åsa. Hon ansåg att vi inte behövde ha hjälp först, hon tyckte att vi skulle testa allt som vi redan har testat, typ låta honom skrika sig igenom nätterna i en veckas tid (idioti?!?!?), att ge honom välling så fort han vaknar i en veckas tid, att ha honom i sängen i en veckas tid, låta honom sova i eget rum en veckas tid osv osv. Men hallå, hur länge har vi inte hållt på så här? Efter mycket om och men så ska vi få  träffa doktor Lillian igen, men Åsa skulle trycka på att vi skulle få komma upp till barnkliniken istf att trycka i honom medicin, och för mig spelar det ingen roll, bara vi får hjälp. Det är fungerar ju inte så här. Vilken hjälp det än är så är jag så tacksam, men det var typ "små barn vaknar ofta på nätterna". Ja det vet jag, men mer än 2 timmar sömn i sträck är väl lite mrea normalt. Och jag begär som sagt var inte att han ska sova hela nätterna. Jag kan ta att han vaknar flera gånger bara han somnar om igen så man får mer än 2 timmar sömn. 

Vi går och lägger oss för det mesta runt 22 och Linus somnar numera runt 21 så det är ju inte så att vi är uppe länge efteråt heller så vi missar massa sömn där.

 Men en ny träff med läkaren för att se vad som händer. Vad som helst.

Jag mår fruktansvärt dåligt över hela situationen nämligen, ibland känner jag inge känslor alls. Eller så känner jag tråkigt känslor gentemot Linus. Vilket jag får sån ångest över 2 sekunder senare.

Vill känna lycka och glädje så där som man gjorde innan det blev så här. 

När Linus vaknade, åt, fick nappen och somnade om och kunde sova så där 5 timmar en hel natt (inte i sträck) då kändes allt lättare, men det blir bara tyngre och tyngre ju fler nätter det går.

 Vi fick inte något svar heller på om vi skulle fortsätta att ge honom den här medicinen tills vi ska till läkaren igen eller om vi skulle sluta med den. Så där står jag helt  rådvill också. Funderar på om man kan ringa och försöka få tag på läkaren och fråga..

inte nog med det, idag ska jag upp till sjukhuset och ta cellprover också. *suck*

Är sjukt nervös, inte för själva provtagningen utan för provsvaren..

 Mamma ska vara snäll och ta Linus då också.

Ännu en jobbig sak är att katten har kräkts igen, så nu är det verkligen så att det är bokat och bestämmt att på torsdag morgon får hon komma till himmlen... Vi har ju försökt iaf... och jag är så lessen för det här. Sjukt jobbigt är det..