nu är bäsen en liten ängel..

10:20 kom de och tog henne med sig in i ett rum, fredrik och jag stannade kvar i det lill väntrummet som vi fick sitta själv i. Jag klarade inte av att följa med och se när de gav henne sprutan.

satt och myste med henne och verlkigen tokgrät  innan de kom. Tog av henne halsbandet och så fick fredrik ta hand om det.

Men det sista hon gjorde var iaf att kurra när de gick iväg med henne så jag tror inte att hon var arg  på mig.

fyfan, tårarna bara tokrinner ner nu...

när jag kom hem tror jag att jag bröt ihop, fick den värsta ångesten som jag har varit med om. fick för mig att det var mitt fel allting, men jag vet att det inte är så.

men det är så jobbigt ändå..

fan, jag saknar hos så det gör ont... vill inte att det skulle vara så här..

tror hela tiden att hon sitter i fönstret  på hennes plats...

meen ne, hon är inte där..

skriver mera sen, ska göra utmaningen sen också...