idag ska jag ner på af och lämna lite intyg att jag har studerat och att jag har jobbat förut, har lixom aldrig lämnat nåt sånt, men nu ska det göras.

känns lite drygt att åka ner dit bara för att lämna in papperna, eller lämna in dem ska jag inte heller göra jag ska bara visa upp dem och de ska ta en kopia av dem sen kan jag gå hem, och grejjen är att jag orkar seriöst inte gå ner för jag har rätt ont idag så jag måste snällt betala  bussen och förhoppningsvis hinna med att åka på övergången hem igen.

hade varit så skönt om man hade kunnat typ bara lämna dem där för då hade nån kunna gjort de åt mig ist :P

stängde av min mobil igår för jag tänkte jag skulle försöka sova ut nu idag, men icke, det är precis som jag har en inställd klocka i kroppen som ser till att jag vaknar runt kvart i 9 varje dag.

känns underbart! eller inte alls..

det lilla krypet i magen vill mer än gärna bara ligga på sidan i magen på mig, precis under revbenen och gärna sparka och röra på sig så mycket som möjligt där, det är nästan så det gör lite små ont emellanåt när han bökar runt, och ibland lägger han sig på nåt sätt så jag kan få tok tungt att andas, men men, jag ska inte klaga för jag känner ju iaf att han lever när han gör så och det är huvudsaken.

är lixom riktigt fruktansvärt rädd att den här lilla livet också ska bli en ängel som sin stora syster, fast jag hoppas ju verkligen att det inte blir så. 

jag vet att jag inte ska oroa mig, men det gör jag ändå. 

nee, tänka på nåt annat så jag inte blir helt galen.

ta och kolla om man får tag på mamma kanske? och se om hon ska ner på stan nåt så kan hon få följa med mig till af.. om inte annat skulle jag lätt kunna lägga mig och sova igen nu..